Fakta

Det är viktigt att läsa på ordentligt så man vet vad det innebär att ha undulater och också så dom kan få det så bra som möjligt med så liknande förhållanden som dom har i det vilda, så här kommer fakta om den vilda undulaten........

Undulaterna tillhör släktet Melopsittacus undulatus och det består av enbart en art och det är undulaten. Namnet är en beskrivning av undulaten Melos betyder sång, psittakos betyder papegoja och undulatus betyder våglinjer. Ursprungsbefolkningen i Australien kallade undulaten för Betcherrygahvilket betyder "god mat". Och det är ifrån denna benämningen på undulaten som det engelska namnet (något förvanskat) Budgerigar sägs komma.

I fångenskap finns det över 32 olika färg mutationer hos undulaten. samt också den större framavlade utstälnings undulaten som kallas engelsk undulat och dom har en lägre medelivsläng än den vanliga undulaten. Den engelska undulaten avlades fram under senare delen av 1900.

Den lilla flock levande undulaten härstammar från ett väldigt torrt landskap nämligen dom inre delarna av Australien där det är ett stäpp och ökenklimat, där den lever under mycket knappa förhållande, dom förekommer i öppna biotoper, främst buskmarker, öppna skogsområden och gräsmarker. Lever ofta längs så kallade creeks som innebär periodiska vatten förande bäckar och floder. Klimatet har blivit ett allvarligt hot mot de vilda undulaterna och gjort att det är extrema värme temperaturer, Undulaterna är anpassade för att överleva under extrema klimatförhållanden, men bara så länge temperaturen inte ihållande överstiger ca 45 grader. Ihållande värme som överstiger 46 grader gör att fåglars hjärnfunktioner kraftigt försämras och i temperaturer över 50 grader är det inte många fåglar som alls överlever, i de områden undulaterna lever i har visat sig ligga på över 52 grader och inte bara lokalt utan vidsträckt över hela deras levnadsområde.

I Australien har man noterat att det nu finns väldigt stora flockar med mest hannar i och att man sällan ser några honor, uppgifter som kommit fram är att honorna har en specifikt könsbunden svaghet, en svaghet hos just honorna som gör att de inte klarar situationen lika bra som hanarna. 6 år utan regn har resullterat i att år 2005 rapporterades att 10 miljoner undulater hittats döda, så vi människor måste göra allt som står i vår makt för att få ner utsläpp och annat så vi kan få ha kvar denna underbara fågel.

undulaten är extremt nomadisk vilket betyder att dom flyger långa streckor varje dag och flockarnas förflyttningar beror på tillgång på föda och vatten och dom flyger i hela 90 kilometer i timmen. Torka kan driva flockar till skogigare biotoper eller ut till kusten, De saknas i den nordöstra delen som har ett varmt och fuktigt klimat. De lever av frön från speciellt av släktet spinifex, precis uppväxt gräs, örter, groddade frön i olika stadier och ibland moget vete. Den vilda undulaten är en liten är en liten parakit och den näst minsta i papegojsläktet som mäter 15-22 cm. Den har graderad stjärt med mycket långa mittpennor, är ljusgrön på kroppen och har gult huvud med vågteckningar i svart på nacke och rygg, denna färgen heter naturtecknad-grön, dom har också svarta strupfläckar och lila kindfläckar. Könen går att urskilja på vaxhuden alldeles ovanför näbben, hos hanar är den blå eller lilarosa, hos honor beige, vit eller ljusblå. Undulaterna lever i stora flockar som kan bestå av flera tusen individer. De är mest aktiva morgon och kväll. De lever lite som nomader och flyttar runt.

När regnperioderna närmar sig så känner de på sig att det ska börja regna och de samlas på slätterna och väntar på att gräsfröna ska börja gro. När det börjar växa så triggar detta igång deras häcklust. De häckar i stora flockar i trädhålor och liknande, i vilt tillstånd häckar de flera gånger per år om de har tillgång till bra föda och ett bo. Varje kull består i genomsnitt till mellan 2 och 10 ägg. Äggen ruvas i omkring 18 dagar innan de kläcks. Ungarna matas av föräldrarna ur krävan och utvecklas snabbt, i den mat föräldrarna stöter upp finns det olika sorters bakterier som är viktiga för ungarnas utveckling och immunförsvar. Från att ha varit cirka 2 gram tunga vid kläckningen är de redo att hoppa ur boet för att lära sig flyga och finna mat vilket inte är det lättaste och endast dom starkaste individerna överlever. Den vilda undulaten är något mindre än vår tamundulat. 

Vad är viktigast tamhet eller att skapa tillit, respekt och att se till fågelns natur??

När det gäller tamfåglar i allmänhet är det tydligt att tamheten på fågeln går före och är viktigare än att skapa tillit, respekt och att se till fågelns natur. Vi människor vill gärna ha en kompis som är lojal mot en, som man känner gemenskap med och som är öppen, ärlig och jämlik. Så är det också för våra bevingade vänner som i första hand behöver en artfrände för att må bra men istället berövas detta ofta då vi människor söker något att klappa och pussa på istället för att se till fågelns natur och vad fågeln faktiskt behöver för att må bra.

Djur som inte mår bra vilket innebär att fågeln inte får det den behöver det vill säga en artfrände, söker sig till det närmaste den kan komma och det är en människa och blir då lättare att få tam, för i flock är dom inte alls lika lätta att få tama på samma vis som om dom skulle vara själva. En fågel som lever ensam börjar tillslut att tala människans språk för att få någon respons av någon, många tycker detta är fantastiskt och roligt men jag säger att det är raka motsatsen ej fantastiskt och hemskt då fågeln gör detta på grund av sin otroliga ensamhet och saknad till att kunna tala sitt språk med någon.

att se till fågelns natur
Fåglar är flockdjur som i det vilda lever i stora flockar och där dom också bildar par, en del som håller livet ut, att beröva en fågel denna möjlighet är något av det hemskaste man kan göra och som då gör att respekten inte alls finns med i bilden och som att sätta denna i ett fängelse utan kontakt med omvärlden.

Som människa kan man aldrig ersätta en fågels behov att få tala med någon som kan sitt språk så varken människan eller speglar kan ersätta ett verkligt fågelsällskap. En ensam fågel kan också lägga till sig dåliga vanor som t ex att bitas och få psykiska störningar av sin ensamhet precis som vi då deras behov av kontakt, kärlek, ömsesidighet och att få prata är precis lika stort för dom som för oss. Dom har en själ, dom är individer och dom har behov precis som vi. Artfrände innefattar också att är en fågel t ex en Rosella så skall också kompisen vara en Rosella inte en nymf då dom inte talar samma språk, språket är bara den samma i just den art dom tillhör så också vad gäller ömsesidigheten, kontakten och kärlek ges enbart till sin egen art. Allt detta är viktigt att förstå och veta om.

Tillit och respekt
Att bygga ett förtroende tar tid. Att rasera det går blixtsnabbt. När det gäller att få en fågel tam gäller det att få förtroende och att ha tålamod, det kan ta väldigt lång tid eller det kan gå snabbt men vi människor måste ta ett steg tillbaka och ge det tid. Man måste också inse att fåglar i allmänhet inte blir så klappvänliga som en hund eller en katt samt att fåglarna har väldigt mycket mer av sin vilda sida i sig än dom mer klappvänliga djuren.

Det går att få fåglar i flock att lita och ha förtroende för en men kanske inte så klappvänliga som vi vill att dom skall vara då dom först och främst är ett vilt djur i hela sin själ och det är något vi inte har rätten att tvinga fram för då är respekten också borta. Detta är något en person som inköper fåglar måste ta med i beräkningen och tänka till mer än en gång och också inte alltid tänka på sina stora behov i första hand utan också på fågelns som är det viktigaste och hur den mår.

Det finns en form av respekt som heter Observantia och är den moraliska formen av respekt. Den innebär att objektet för ens respekt genom sin blotta existens ställer rättmätiga krav på hur man behandlar det och i detta fallet är det ju fåglarna.

När det gäller tillit handlar det i grund och botten om frihet, om man begränsar friheten bygger man ingen tillit och så är det också när det gäller våra fåglar.

Alltså är det inte tamheten som borde vara den viktiga utan hur våra fåglar mår och att dom får vara just det som dom är skapta till att vara en flygande flocklevande individ där dom också mår bra och att inte beröva dom denna frihet, först då vinner man både tillit, respekt och mycket mer.

Fåglarnas Smaksinne!

fåglarnas smaksinne funkar inte som vårat och det är viktigt att känna till här tas upp lite om det......

Hur fungerar då våra fåglars smaklökar?
Detta var ett ämne som också hade studerats. Vi människor anses ha minst fem olika smaker vi kan skilja mellan - sött, salt, bitter, surt och umami. Umami är ett ord som kommer från japanska och betyder köttig eller god och färsk smak. Fåglar och då framförallt papegojor anses i princip kunna känna igen alla fem smakerna men har svårt att skilja dem åt förutom den bittra smaken och i viss mån umami. Detta har troligen sitt ursprung i att en bitter smak i det vilda måste kunna särskiljas eftersom den ofta innebär något oätligt. Olika typer av smakundersökningar har gjorts på papegojfåglar för att se vad de föredrar framför annat.

Foder:

maten är A och O i ett fågel och djurägande och det som man måste tänka på är att ha bra frön med bra kvalité. dit hör tyvärr inte frön från en mataffär då dom oftast inte är av bra kvalité!! i den vanliga fröblandningen kan man även blanda i andra frön av olika sorter så som Gräsfrö, ogräsfrö, Havre, Korn, Råg, Sesamfrön, tistelfrön och vete samt också att ge undulaten en så varierad och bra kost som möjligt.
Lika viktigt som det är för oss är det för dom. fåglar i det vilda äter olika frösorter både torra och i olika groddnings faser samt gräset som växer upp av fröna och även annat dom finner på sina nomad vandringar, även insketer och där får dom i sig allt dom behöver, det får dom absolut inte i en bur i Sverige, därför måste vi hjälpa dom att få i sig allt dom behöver precis som vi behöver få i oss när vi äter så som vitaminer, mineraler, fibrer, antioxidantia, protiner, salter, 

Helt fri tillgång på mat via foderkoppar eller fröautomater och en begränsad rörlighet gör att fågeln inte gör av med den energi som den får i sig via maten. Även om fågeln spenderar mycket tid utanför buren så flyger den inte sådana sträckor som i det vilda. Energin som blir över lagras i form av synligt och osynligt fett vilket leder till sjukdomar så som lipom, fettma och även tumörsjkdomar.